Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barndoms Butik, nutida intermezzo : ABLIOPEKET

 

 

Plötsligt kliver jag åter in på Apoteket. Det har legat på samma plats ända sedan jag var liten pojke. Då möttes man av gula väggar, stickande knallgula, med bländvita skratt från ett tjog spänstiga tanter. Likt plinget av dörrklockor koncentrerade till ett friskt signaturackord, där andra kanske funnit interiören sjukt överdriven, brukade jag känna konkret närvaro.

 

Nu däremot verkar lokalen gå i en abstrakt gråskala, vari allt utom arkivskåpet står offentligt men anonymt utportionerat. Anstränger sinnena för att placera in den nya matrisen i min ursprungliga, men misslyckas kapitalt... ...parallellt med den vithåriga receptionistens avgrundsdjupa gäspningar och den svart huckleklädda expeditens försök att vara hurtig. Säkert funkar färglösheten ångestdämpande, men ligger minst 37 ljusår ifrån min bild av hur ett apotek ska te sig.

 

På den tiden fanns det petrolgröna galonsäten för samtliga nummerlappstagare. Numera kan jag urskilja enstaka sittplats för några riktigt gamla. Nåväl, hur många som tar sig just hit nu, går väl knappast att jämföra med hur många som besökte lokalen förr i världen?! Det rör sig om komplett olika samhällen med skilda sjukdomsfrekvenser, över alltfler apotek i skiftande konkurrens, dessutom omfördelad produkttillgång och galopperande öppettider. Varje människoapa irrar potentiellt som "Puppet on a String" med appar i mobil.

 

Kedjor har förstås växlat titt som tätt under decennierna, medan deras sortiment förblivit relativt intakt. Tryggt att se att tandborstar håller än! Vad som däremot överrumplar mig, med ett igenkännande leende ifrån väsensskilda butiker, är hur även detta apotek säljer små pixi-böcker!!!! Sådana ville jag hellre än godis ha rentav, när mamma skulle ge mig något extra. Bläddrar i skålen och hittar "Bo går till biblioteket". Den volymen fanns inte då, men jag tar historien nu.

 

Strax efteråt promenerar jag som det var tänkt : trappan upp till det kära gamla, verkliga Biblioteket, som jag kunde haft bättre koll på nuförtiden. Precis stängt för dagen har deras port gjort. Hade jag skippat pixi-boken så skulle jag uppenbarligen ha hunnit besöka bibliotekets "gratis butik", åtminstone några sekunder. Men vad gör det när jag är en erfarenhet rikare?! Dessutom saknar jag varken hälsa eller resurser att göra om försöket - låna böcker rentav varenda dag under resten av mitt liv?!

 

 

 




Övriga genrer (Essä/Recension) av TrollTörnTrappan VIP
Läst 212 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-19 23:01



Bookmark and Share


  Anya VIP
Gillar särskilt "Puppet on a String" i din innehållsrika text. Jag förflyttas många år bakåt i din berättelse. tack för att jag får följa med.
Minns även dessa pixi-böcker. finns de än? Jaa de fanns ju när mina barn var små men trodde inte man kunde hitta dem på Apoteket.
2018-10-11

  TrollTörnTrappan VIP
Japp, tog en stunds andhämtning från mitt barnaperspektiv... Att pixi-boken dök upp på Apoteket igår var rena rama verkligheten - vilket föranledde mig ännu starkare att gå till Biblioteket, och sedermera skriva denna text. Vars tankar och personporträtt är ganska uppdiktat friserade i efterhand, medan själva den gamla gula miljön från 70/80-tal är det som stämmer bäst (med schlagern Puppet on a String som jag sedan dess alltid associerat med apoteksupplevelsen, fastän de säkert ej har det minsta med varann att göra).
2018-09-20

  Nanna X
Rolig rubrik! Denna text har ju ett vuxenperspektiv till skillnad från de föregående, jämförande och resonerande. Måste tillstå att jag saknar barnets omedelbara perspektiv - fast det gör ju berättaren också. När pixiboken dyker upp blir dock den vuxne som barn på nytt och magin glimtar till: är det verklighet eller minne?
2018-09-20
  > Nästa text
< Föregående

TrollTörnTrappan
TrollTörnTrappan VIP