I könsryckningarnas och döds-
suckarnas kretslopp,
de föddes,lefde och dog,
utan att naturen förskonade dem.
De skulle få smaka på.

Inget betydde något för någon,
allt tedde sig bortkastat och
meningslöst.

Konspirationsteoretikerns son
säger det var "riggat"
att han skulle födas som afkomma
in i en konspiration.

Som lössen söka sig till nåt matnyttigt
förökade de sig
och stanna man bara tillräckligt länge
i deras närhet så får man bevittna
hur människorna börja blotta
sina sanna egon med de avskyvärdaste
sidor.

De pladdra en massa som man låssas
lyssna på,
för det var bara samma substanslösa
rappakalja som vanligt.

Man önska bara att de skulle ta slut
fort för dom så man slapp höra
deras jämmer.

Helst skulle man rent humanistiskt
vilja ge dom eutanasi
och slå ihjäl dom på momangen.

Det blir alltid lite lugnare för varje en
som ger sig iväg.

Av gammal vana reagerar man inte
längre,när någon trilla av pin.

Stanken blev olidlig,
där de i sina upplösningstillstånd
förmulltna till förgängelsens
kadaver.

En del låter man åldras ifred
utan kärlek,som de önskar det.

Liken kan ibland ligga länge
och ruttna,
utan att någon saknar dom.

De enda någon låssas sakna,
är om de har något arv att
erfordra.

*