I bokhyllan i mitt sovrum står Olivia Bergdahls Demo, Rupi Kaurs mjölk och honung, Tomas Tranströmers samlade och Bruno K. Öijers samlade jämte Och natten viskade Annabel Lee i en skild volym.

Och nu tänker jag faktiskt vara så politiskt inkorrekt eller o-hipp eller vad det nu kan kallas att jag uttalar mig kritiskt om Rupi Kaur. Jag köpte mjölk och honung och har läst den, och visst finns det en del bra saker i den, men…

Rupi Kaur har nu 3 miljoner följare på Instagram. Och jag anser att hon är fruktansvärt över-hajpad. ”3 miljoner följare på Instagram”-kind-of bra är hon inte. Olivia Bergdahl har ingen poesi på Instagram, men låt oss trots det jämföra. Hon har 648 följare på Instagram.

Och snälla, dra inte fram ”du är bara avundsjuk”- kortet. Det är jag faktiskt inte, jag är bara trött på sån här hype och masshysteri. Jag anser att det helt enkelt finns en massa människor som tror att de är hippa om de låtsas digga Rupi Kaur. Och så följer de henne på Instagram. Om de ens läser hennes texter förhåller jag mig tveksamt till. Och ännu mera osannolikt är det att de läser nån annan poesi. Jag är ledsen – så lätt är det inte att vara hipp…