Vi är med de vilda barnen i skogen. En del av dom har förtroende för oss som vuxna och personal, andra inte. Knarkarflickan och den lille ljuse busen har jag hunnit bli kompis med, men den mörke grabben som vänder på ögonlocken för att droppa äggvita i glaskroppen har jag ännu inte kommit nära. Den blinda, vitklädda flickan berättar att hon hämtat ut något från hjälpmedelscentralen. Ett synhjälpmedel? undrar jag. Nej, ett gyllene dollartecken, svarar flickan. Det hjälper mig att fokusera och finna min väg genom skogen. 

Emellanåt passerar ett sällskap skogsvandrare. Vi hjälps åt att hålla barnen samlade i ring kring lägerelden och bedyra deras ofarlighet. Ändå skriker de ut sina fördomar mot kriminella, blandat med rasistiska slagord. Senaste gången dök det upp en kvinna som ville hyra några barn till en filminspelning. Min kollega försökte sätta dit henne genom att kräva hennes mobilnummer, men hon bara försvann genom snårskogen i sydostlig riktning.

Till slut blir vi arresterade allihopa. En mur byggs upp runt lägerplatsen. Vi får dock tillåtelse att köra och handla en i taget. Mat och vin under kontrollerade former. Än så länge fortsätter vi grilla kring den flammande elden.