Ensam och förvisad igen.

Totalt tragiskt ensam igen.


Jag tvingas gå i exil.

För att människor inte vågar öppna sina ögon.

För det sanna, hårda livet.

Livet utan fasader och lismande.

Se det verkliga livet som hela tiden fortgår och utspelar sig.


Varför väljer ni att vara blinda?

Varför är ni så rädda?

Och rädda för vad?