Tänk allt detta vackra som passerar oss.
Som vi missar.
När vi befinner oss i våra mörkerländer.

Allt det vackra vi hade kunnat skopa glädje ur.
För vi har ju källorna.
Många vackra, fullständigt unika saker,
i livet som vi borde ta hand om.


Bara att ta en promenad och se och känna
höstens storslagna, klara rymd av frisk luft.

Utan all meningslös bitterhet, hat, ångest och rädslor.

Men vi har ju inte precis den kraften just nu.
För det är inte så lätt att fly ett mörkerland.
När de envist nekar utresetillstånd.

Framförallt när knutarna är så hårt knutna,
att du inte vet var du skall börja nysta.


Men.

Det finns ju bara ett alternativ.

Att inte ge upp!

Och längta till en vacker, rofylld promenad,
bland höstlöven på Ramberget.