641.Mörka hörn i din själ.II.k4
Ett horn av mörkret_en del av ljuset.k4

Oh!Det skulle man se...

Hur den gyllene girigheten av ädelmetall framhävde en senig,
solbränd hand som lade sig som en snara på den gamla
gypsykvinnans axel.Och i zigenarens ansikte,plöjt av djupa,
grova rynkor,började tider av seklet skina.

Hans vridna,knöliga fingrar klämde kuskens spända axel hårt.

"Stäng munnen gypsykärring!",beordrade han och hans
platta,tunna streckliknande läppar blottade gyllene tandrader.

Gråa,hårda ögonbryn,likt slitet torrt staket hängde över
hans små kolsvarta ögonprickar.Ur dem gled en kisande
blick .Den sökte den fräcka som blockerade hans väg.

"Vilken ohyfsad,fräck gubbe!Det var oförskämt!Hur kan
man distrahera honom på så vis att han inte ska tysta
den stackars gypsikvinnan?"

"Fördömelsens arom är som vinånga skadlig för den svaga
länken...på en ljus dag.",yttrade han konstigt och
frågade,"Vem är du,främling? Säg ditt namn!"

Av den gamle mannens insikt ,svarade den andra kaxigt.

"Vem är du för att jag ska SVARA?"

"Behövs inte.Jag ser...REDAN...att du är...LIKGILTIG!"

Den namnlöse figurens smutsiga fingrar kliade försiktigt
på baksidan av huvudet.Den sade lite konfyst,
"Det skulle jag själv vilja veta...NAMN...det verkar som
DET inte har knutits till mig än..."
"Namnlös och hemlös är ett och samma!",blev gammelmannens
slutsats.
"Vet du att din Termometer stöttar mig!"
"Men hur kan jag vända mig till en förbipasserande då!?"
"Vet inte...men MIN SÅRBARHET är emot hård uppfattning!"

Kuskens läppar ryckte till.Grå ögonfransar,inramande
dimmiga ögon,fuktades.Tårarna,en,två,slet bort dammet på de
magra rynkiga kinderna.Ackumulerades på en spetsig haka,en
stor tårdroppe förändrades till morot-burgunderfärg. Vaja
en stund,blev den crimsonfärgad ,och kollapsade sedan i slow
motion i bröst-klyftan,som blottades skarpt ur snittet på
den färgstarka blusen.Hon torkade i smyg bort de blöta
spåren med hörnet av sjalen.

Denna gest passerade inte obemärkt zigenaren.Bubblande av
ilska glodde han tyst på henne.Kunde inte motstå trycket av
den,började han fräsa.Hans tal hördes som krossat glas.Och
i detta skri sammanflätades dundrande ljud från utsidan.
Alla närvarande vände sig om.

f.f t.b.c