på den stig han vandrar

likt fötterna slipas ned

lämnar huden sitt spår

jorden följer honom med

de fötter vilka med han trampar

de är märkligt invigda i naturen

de smeker förbi de små svampar 

kliver aldrig ihjäl de små djuren

de tatuera hans själ med sin poesi

den bär han hem till sitt skrivbord

likt myran med sitt barr han vet nog

av naturen man bli klok liksom di

saliggjorda de bli av naturnärhet

som sugs in i hans blodomlopp

och var mus var enaste blomknopp

blir ett med Lars skrivarkreativitet

de lugna ljuden

den bleka huden

de breda fötter

hans djupa rötter

i den mylla som Lars stå

får han kontakt med

jordens innanmäte med var tå

som liksom en silfversked

skyfflar orden ur moderjorden

till våra djupa sinnens vrå

där infalla den klara enkelheten

då dagen för oss stilla gryr

framkallas den eftersträvade enheten

med vår moderjord som inom oss alla pyr

en vitter glöd har oss där nått

alla kunskap vi i oss alla fått

att inse moderjordens hjärta

förlöser all vår saknad all vår smärta

hon ger oss med sin prägel livet

Lars oss lär att med bara fötter gå

att våga ta det stora klivet

så att samklang med naturen vi alla kan få