vaknar med en ursäkt när mitt namn nämns
på efterfest i en fåtölj i en orolig sömn
som bildats av bristen på substanser
i en avtänd amfetaminists blodomlopp
här serveras bara lagen på silverfat
och cigarett på cigarett ger mig inbillad kraft
att hata alla som inte bryter lagen för mitt knark

flyttar in i mitt eget kalla luftslott
jag skaffat mig i den fina del av vår stad
och röker in den med tusen bloss
så jag ska känna mig trygg
för att bryta mot alla regler
ger mer än vad alla rus i världen ger

hösten kom tidigt i år min älskade
motsatsen till året vi träffades
då vi båda bar höstjacka i december
och fingrarna kunde användas på natten
nu är jag långt ifrån vart jag var då
och ser du mig nu så ber jag om ursäkt
för allt slitet hår och miljoner tårar
jag helt kallt knarkat bort under sommarn som gått

se rationellt på ditt missbruk sa min mor
och hon syftade på alla mönster jag inte ser
(och kanske också dom jag ser)
men jag kastade hennes ord i havet
tillsammans med sorgeprocessens bittra tid och hans stulna nya kniv
var öppen inför alla om hur dåligt man kan må
och vande mig vid bortvända blickar
från de som så många år stod mig närmast
men jag omfamnade tanken av kriminalitetens ensamhet
på grund av ett projicerat svek
(en käftsmäll kanske skulle väcka mig)

lärde mig många nya personligheter
och skapade mig egen nya till det
jag har sagt till många att det är dags
så varför vänder ni er bort när jag varnat
ni som vart med vet såklart med
att detta var oundvikligt för någon som jag
som byter parker mot lägenheter mot balkonger
om och om igen
tills jag finner köket som födde mig
som sedan slutar existera i mitt universum igen
tar mitt sista bloss 16:20
tar mitt första 23:23

mitt öppna hjärta var det som ledde till slutet
shi fick ni som sa att det skulle bli min mun
min lilla etta är bevakad av gudarnas vrede
det är så det känns när man är instängd i ett rum
hur påtaglig ensamheten kan bli när man mister liv
och hur påtagligt missbruket kan bli
när man inte håller sig kvar vid liv

vill ge världen det jag har
som betalning för min tid
som jag slösat på fler liv
än vad som förtjänar mig
jag hatar min bror för hans ord
och hans vänner för hans pistol
och mig själv för hans mord
som jag själv skulle begått
om jag bara inte köpt upp pengarna
på tjack

friheten kom först när jag träffade henne
hon med det mörka håret och mörka själen
som kunde röka som jag och bryta lagen
hon fann min själ där under
och var precis rätt i tid
jag fick henne att knarka det minns jag
och jag ber om ursäkt idag
för att jag tackade hennes räddning med
skit
låt inte avtändningen döda dig ville jag viska
på balkongen där hon spenderade sin tid
men hon har redan vänt sig bort
och nu måste jag ta tag i mig själv
för att hon ska se mig igen
obrydd som få men lättstyrd
kanske är jag slugare än henne trots allt
och det gjorde dig avståndstagande
förlåt för mitt maniska jag
i din deprimerade värld
kan vi inte packa våra saker trots allt
och skjuta oss själva i huvudet
jag ber dig
se mig

din sjukdom kunde aldrig rädda oss
och bara jag inte visar mig för ofta
så kommer ni klara det
du såg inte lösningen som jag
för du ville fortfarande se dig som en pundare
(och jag med)
jag räddar mig själv med pulver
och lämnar er bakom
för att jag är självisk
och ett liv är för er ingen omöjlighet med vilja
och jag ser en vilja hos er som jag inte känner
så jag köper tre och ni får ett och jag snortar resten själv
för jag är värre nu och ser inget slut
på jordens roterande i medsols
hur mycket jag än rusar åt andra hållet

jag vill säga tack till det tjack som gett mig mod
och fuck det tjack som gjort mig lack
men min vän påminde mig ofta att det handlade om psyket
och min polare om personligheten
och han som var värre än jag var den enda som var bra
nog
att säga att det bara var så det var
och att det är polisen som gjort det inte jag
för bråkiga barn kommer alltid trassla
in sig i sina närmaste och staten
på ett eller annat sätt
men än idag sitter jag kvar
i den stad som svikit alla mina närmaste
men jag älskar den som om den var jag
och om det fortsätter såhär
kommer den nog vara det en dag

kan cykla mellan stadsdelarna i panik
mani eller apati
ta ut pengar för att köpa knark
vad blir kvar när jag blir pank
ett störande beroende av att ha
och att va
och att slippa se den man är idag
jag hatar avståndet till allt här
men är så jävla kär i minnenas sötma
alla minnen som jag skapat är så jävla bra
för att jag lärt mig krydda dom
med det som dom kallar den bästa kryddan
(onykterhetens frihet)

tror ni jag någonsin blir ren igen
frågar jag mina vänner i ruset
och de skrattar och säger nej
så ta slut på det bönar min själ
men jag skrattar med
för tomheten är höstens känsla
och döden är vinterns fälla

svensk hiphop i barcelona
och brittisk shoegaze i berlin
söker mig till kvinnligheten
när oskulden i blicken
som jag levt på så länge
inte längre syns
för även på den minsta flickan
kan destruktivitet och stryptag
bränna bort oskuldens märke
från den blanka pannan
som en gång prytts av lugg

kommer inte ens ihåg din beröring
och nu sitter jag på någon annans balkong
och hör ditt tåg rulla in nedanför mig
och jag är ledsen, piller stoppar min sorg
minns knappast längre resorna som vi tog
hur jag letat i hela södra sverige när jag trodde du dog
klockan fem gick mitt tåg och ditt gick fyra
minns inte helvetestågets hot mot mitt liv
för tiden rinner iväg och jag sitter kvar
och glömmer hur kärleken räddade mig
för i minnet var det amfetaminet
och inget annat minns jag som har betytt något
”jag saknar dig nu” säger jag när tåget rullar in
men är det dig eller knarket jag vill ha?
skänker en tår åt tanken och slår gatan blodig

jag borde va nykter nån dag
för att se om du finns kvar
jag har fem blå i min väska
som får mig att koppla av
och än en gång glömmer jag mig
och förlorar mig i nån så smal som dig
men en annan trots det
som jag kanske aldrig ser igen
men trots allt gav mig din bekräftelse

lockigt långt och helt ostyrigt hår
nattade dig in i djupsömnen
med piller vin och nikotin
vakna jag kan inte sova nu
alkohol räcker inte dessa dagar
men att höra dig somna
tunga, torra, djupa andetag
som man får när man knarkar
skaver i en pundares själ
och jag går där ifrån
för att jag inte ska ta död på dig
genom mitt sätt att leva

jag ber om ursäkt igen