Vad som verkligen är en sägen
när i mörkret takåsarna skimra
då dagen, denna evigt tunga träskflodvägen
och hösten, den blåsiga och kulörta sakta börjar flimra
västsunnan kommer över sjön eljest trägen
och ljuset inomhus sakta dimra.

Nattduksbordets lampa har du nu börjat dimra.
Glöden i en människa får sägen
att berätta om tålamod, tur och vådlighet för en trägen
får solen, skogar, städer och stjärnor att skimra
som en färd av Faëthon att flimra
över fyrspannet längs himlavägen.

För honom gick det ej vägen
jorden som fattade eld gick ej att dimra
rådet om strama tyglar, i panik det bara flimra
förbi, spåren av Foibos sönderslagna vagn, en sägen
men som sedan dess det varje natt fortsatt att skimra
från en vådlig färd av enträgen.

Förmaningar var inget hinder för en trägen
som förskräckt tappat tömmen längs vägen
oket, vagnen av ädla metaller från början skimra
tillfället då Aurora natten började dimra
och förvandlade vintergatan till en sägen
just innan mörkret när ögon börjar flimra.

Efter Faëthons vådliga färd kom alla stjärnor att flimra
världen brann i en smältungspust, men tiden är oss trägen
och förklarar för oss en tidigare sägen.
Du är konfys över hur stjärnor tänds, vart tog fakta vägen?
När i världen börjar sanningen att dimra?
Och mörkrets högra makt får allt att sluta skimra?

Men nattens valv kommer alltid att skimra
sagor, ideér, tankar kommer alltid att flimra.
När du lägger dig ned och ljuset dimra
att än en gång drömma efter en trägen
dag, som sakta utstakar den där märkliga vägen
som till och med blir en dag din egen sägen.

Så löd orden som skimra till en vän trägen.
likt ett litet sexspann flimra det längs vägen.
Nu är det dags att dimra och lyssna till din sägen.