Jag hör hur det brister, river
och härjar
giftförklädda slag likt socker
mardrömmar med strössel
ovan den Himalayahöga toppen

Lapar liv ur lust, ser köttbeklädda bitar
smälta, järn som frustar
städ som kokar
en sammansmältning av malätna
strömmar

som rusar

Står på knä
med öppen mun, gapar
dina ord trycker bulimiska stånd
pumpande fingrar
långt ner
i erotisk lunga, som flämtar

"kom aldrig för nära, min kära"

och jag sväljer, aldrig spotta
för om saltvattens och snorsmakande
explosioner får dig att falla
är jag redo att må så jävla illa

Men vill ändå, om du vill
förstår du? vara
den livboj som är gjord
bakad överlevnad

för oss båda