mellan himmel och jord
skört men starkare finns inte
lätta fjädrar nuet
stenen erfarenheten
förundrad ser jag stjärnornas
tålmodiga blinkande
klockan tickar dansar i otakt av vinden
ändå människan strider i evärdliga tider
tiden och stjärnorna talar till de tysta
så vi åter kan se trädens himlens speglingar
väves samman med livet
till ett och samma träd