Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att döda en sorg

Smärtans yttersta gräns. jag var där med dig.
På avsatsen. Längst ut.
Där det inte kan bli jävligare men blir det.

Hur blek din hud blev. 

Din väderbitna. Hur valkarna i händerna nöttes bort.
Men lika starka. Okuvliga.
Som du. 

Du var min far och på allvar ; ingen i hela världen stod över dig.
Obeveklig. Hårdare än allt hårt.
Tyrann. 

Hur blev det så 

Jag såg korta sekvenser av barnet som försvann .
Hörde det säga med sorgsen röst bakom sprickornas botten -
Jag är svag. Där brast den gömda gråten och vaknade en skräck.

Jag sörjde din död och mitt helvete i samma andetag.

Häromdagen tog jag fram ett fotografi och
såg dig le upp mot himlen och flingorna så stort som ingen annan.
Du stod redo att ta allt i famnen med utbredda armar.
Som den lyckligaste ungen någonsin ute i den första snön.

En vinterbild på isen med  yrsnö
- hur allt  än var så älskade du dagar som den. 
Varthän än barnet i dig försvann 
så lyste den människan igenom där. 


Det tar jag med mig. I livet utan dig.

 

 




Prosa av Carola Zettergren
Läst 300 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2018-09-24 03:31



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Berörande så det bränns...att känna, inse och bearbeta. Alla människans avtryck har en anledning och ofta en förklaring..men så plötsligt finns den inte mer och nästan alltid kunde mer ha blivit sagt..
Blev som sagt berörd, oerhört berörd.
2018-09-28

  Lars Hedlin VIP
Oerhört bra starkt och i beröring!
2018-09-27

    ej medlem längre
typ den där
2018-09-26

  Johan Strömstedt
En fin beskrivning
2018-09-26

  Rosen VIP
starka känslor mellan yttre och inre möten
och insikten att under ytan är vi alla små...
2018-09-26

  Mow Dean
väldigt skickligt beskrivet.
berör.
2018-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren