Melomentian p2
Berättelsens början
Min morgon kommer alltid vara min saga,
mitt nu är berättelsens början
när konturerna av dig fortfarande märks
och stunden har ännu inte insett allvaret
vi är så små i våra viljor att kunna lyfta oss själva
vi är för stora i vårt synfält för att upptäcka den lilla detaljen
som förändrade allt
ekot av den stängda dörren studsar mellan kala väggar
och mitt allt blev till minnen som sakta självdör, en efter en
när självklarhetens ansikte lyser mot dig
och hånskrattar melodiöst medan tårarna
redan dött martyrdödens död
det är bara ditt hjärta som kan ändra på allt
och det har beslutat att pumpa sitt blod någon annanstans
min morgon kommer alltid vara min saga,
mitt nu är berättelsens början.