nattens gobeläng

stjärnhimlens väv

silar mjuk sand

mellan fingrarna

siluetten från månen

speglar ansiktsdragen

solbelyser själamörkret

sitter kvar likt obrukad tid

spindelvävande mardrömmar

drar kroppen mot sina huggtänder 

vilsenvandringens stapplande

skapar avtryck i andens dalskugga

frostfrysta älvedansen

stodernas manifestation

värmestrålarnas avsaknad 

är månens oförmögenhet

natten sitter kvar

ihopkurad inombords

högar av papper och skräp

katter som blivit till kräk

skyffla bort det av aska och lort

tvingande sysslor som stå till buds

solens morgonstrålar tar idagen

vad som gömts undan bakom soffan

misärens förvaltares lagtexter talar

låt all skiten sitta kvar, orkar inte se't

kärleken stiger in med gummihandskar

sprayflaska som är fylld av solskenshistorier 

tvättar fram ett paradis en själens oas 

skurar bort den tunga svarta själens sot

badar naken vitter och frimodig

dansar lätt på golvets vita tiljor

det sitter kvar i väggarna

bara så länge man själv vill

blommorna i fönstret blommar

på bordet kaffebrickan fylld med gott

sällskapet kommer närmre rummet

som förr så instänkt och ensamt var 

sakta de tunga dofterna utåt drar

allt som finns kvar är livsuppgiften

att fortsätta vara frisk och leva lätt

gör tiden till din egen solskensomelett