hur botar man själens fördärvande
när ingen här har något hjärta?
lindrar symptomen med mitt röka,
du lindrade demonerna med hårda slag.
jag vill bli slagen till döds men trots det
skulle du döda den som slog mig
och jag njuter av att vara sårbar
när jag ser rakt igenom alla era murar

hans demoner är svåra för de flesta
talade en naiv kvinna om för mig en dag
och jag nickade, för hur skulle hon veta
att hans demoner, mina och hennes
alla kom från samma plats inom oss
för om vi inte hatar oss själva
hur ska vi kunna hata varandra?

kraschar glas och går i splitter
rycker upp blommor i vackra rabatter
spiller mitt eget blod på brottsplatser
och lämnar fingeravtryck på han som var upptagen.
September, jag existerar endast på gränsen
mellan hat och tristess
för att kunna förstöra det mesta med min tid,
för att låta kriminaliteten göra mig frälst

låter min skönhet speglas i vätska
från alla våra tårar vi fällt tillsammans
här är ilska ett språk darling, hör du inte?
letar sprickor de döljer som jag vill se
sparar dem jag finner i mitt hjärta och i ert
vous montrer vulnérable s'il vous plaît

”Gud försökte styra dig till det bättre”
sa min mor en gång
”men inte ens han kunde lyckas”
och älskade mamma titta nu
envisheten att överdosera och råna
räddade både mig och min bror
för om han hade dött hade jag levt
men nu känner jag mig död och han med
och den som förlorade i slutet var du