Jag tror att jag förstod
Hur dåligt du mådde
Först när jag såg
Din nakna skrynkliga mage
Under tröjan som gled upp
När du fastnade i dörren
Vid kylskåpet på jobbet

Jag tror jag förstod
Att den glada ytan
Var bara ett skal
En yta
En sköld
Mot allt det dumma
Du inte kunde styra

Jag tror jag förstod
Hur ensam du var
Först när du kom in
Till jobbet för att äta med oss
När det egentligen
Var helgdag

Jag önskar att du
Velat fråga
Om hjälp mer än i det
Dunkla outsagda och fördolda

Jag förstod då
Men ändå
Kunde jag bara
Se dig

Falla...



TT

(c) 2018