Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Femte försöket.


Satans försoning

Gamle herren Gud sitter på tunnelbanan en dag, slavandes för sitt dagliga bröd, döma här - frälsa där, lära en läxa till den som är i behov och trösta den vars ögon blöder. Gammal och skröplig har han blivit på senare tiden - de troende är färre och krafterna de en gång ingjöt honom sinar långsamt i deras frånvaro.?
'Varför försöker jag än?' frågar den gamle sig själv. 'ingen tror på mig ändå...'
Dörrarna till tunnelbanan öppnas och en skäggig man stiger på, en man mycket välkänd för den gamle mannen - hans förlorade son, bråkstaken som alltid haft hyss för sig och berett den gamle med mycket besvär.
'Helvete' tänker den gamle tyst för sig själv, medan mannen lägger märke till han och ett stort grin tar över hans ansiktsdrag. 'Nu börjas det igen.. jag borde bara sluta försöka vinna över honom och lägga mig ner och dö'. Den skäggiga mannen sätter sig mitt emot med blicken låst på den gamle.
'Dig känner jag igen!' säger han efter en stund. 'Det var mycket längesen, du har förändrats sedan sist jag såg dig, jag hörde att ditt rike blivit tomt och dina anhängare glömt dig'. Den gamle muttrade något ohörbart till svar och vred sig nervöst i sitt säte. 'Nu är det klippt', tänkte den gamle, 'nu kommer jag få sota för hur jag behandlat honom i alla dessa år'.
Men den skäggiga mannen bara granskade honom tyst med ett vänligt leende på läpparna, tillslut utbrister han - 'nu vet du hur det känns gubbe lilla, att vara utkastad och föraktad - utskrattad och förkastad; som jag så länge levt, måste du nu leva. Precis som jag en gång i tiden förstörde mitt anseende genom högmod och egoism har din framgång lett till ditt fall - nu vet du hur det känns!'.
Den gamle försökte förvånat utläsa spår av sarkasm eller ironi i den yngres anlete, men kunde inget finna där fann han endast vänlighet och förlåtelse. Den gamle började gråta tyst men den skäggiga mannen fattade hans händer och blickade in i hans ögon. 'Jag förlåter dig', sa han efter en stund, 'jag förlåter dig för allt jag fått utstå, för jag ser på dig att du behöver det, så känn ingen skuld för min skull - den har du redan betalat av genom din sorg och ensamhet' Överväldigad ställer sig den gamle upp och omfamnar sin förlorade son.
'Tack, tusen gånger tack - du har befriat mig från de sista banden som höll mig kvar här på denna jord'.
Den gamle verkar med ens mycket skröpligare än tidigare och när hans hållplats närmade så ställde han sig med mycket möda upp för att stiga av. Den skäggige mannen ler mot honom men verkar komma på något.
'Vänta!', utropar han, 'du har aldrig berättat för mig vad meningen med min existens är, förgäves har jag letat hela mitt liv utan att finna den, kan du inte göra mig denna sista tjänst innan du går?'.
Den gamle funderade någon sekund och sedan tittade han djupt in i mannens ögon med ett leende på läpparna och fattar hans hand. 'Meningen med din existens är precis vad du just gav mig, förlåtelse och kärlek till allt och alla som finns runt omkring dig - 93'. Förbryllat ler den skäggiga mannen, 'tack far', säger han knappt hörbart, 'tack för allt'. Men den gamle hörde inget, han var redan utom hörhåll, ensamt vandrandes utan något mål men uppfylld av en känsla starkare än något annat: AGAPE








Prosa (100-ordare) av Ehuru Manure
Läst 267 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-27 12:06



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
Bra vetja...riktigt fyndigt...en berättelse
som har många poäng.
Stor applåd får du!
2018-09-27
  > Nästa text
< Föregående

Ehuru Manure
Ehuru Manure