Mina bevandrade vardagsgrå depressionstankar tar ny fart inför den annalkande snön. Här i samernas hjärta ringlar röken för att visa att Gud är här. Vägen till den eviga snön och höstens dimmor över sjön, påvisar att nu är det dags att hitta julsakerna och byta däck på bilen.

Mörkret tränger sig på då solen flyr och termometern faller igen. Egentligen borde jag sova nu, men oviss om framtiden vankar jag mellan mina drömmar och internet till ständig lovsång. Nu har jag hopp. Jag är beredd och templet ska renas. Huset måste lagas, bara glädjen stannar längre än som gäst. Då vill jag blunda och tänka mig ut i världens otrygghet och grymhet.

Vart är vi på väg?