att koka soppa på en spik är helt omöjligt alla kommer kanske ihåg sagan. det är ingredienserna alla tillsatser som ger soppan must och färg. men för mycket fördärvar smaken.

om vi tänker för mycket förstör "hela stycket ". på samma sätt fungerar det när vi minskar på allt som omger oss. alla vardagens måsten och vänner till slut förmår vi inte längre röra om i grytan. vi ser inte längre det viktigaste i våra liv. tiden går och inget vi förstår.
när vi är tillräckligt desperata känner oss som krubbitare i stallet kedjade med fotboja och långt borta i tunneln ser vi friheten där ljuset sipprar in . slår sig till ro bland stråna vi betar. det är då vår längtan föds att göra det omöjliga
för visst är det så när vi vågar finner vi möjligheterna innovationerna
och okularet i kikarsiktet skärps och vi fokuserar på blomman


gårdagen gav ännu en gång läsare som samtalade och gick upp i rök
så många frågetecken slår upp sina ögon utan att förstå

överhuvudtaget var gårdagen en kompott av gräsligheter
som minnesbanken intensivt bearbetar med att radera

nu ska jag ut i solen måste toppa häcken älskade klokuggla
hoppas du hinner grädda en och annan fräken
själv har jag tyvärr fått gräsligt många på mina tatoon
solar inte men hastighetsbegränsningen är tyvärr
inte i paritet med solvinden :(