Likt mänskliga ådrors blod rinner
små rännilar från regnets ginnungagap
och lämnar pölar av kärlek till barnen.
Något att hoppa i och skratta med
splish och splash du eländiga pöl -
snart kommer pappa hem med öl -
slurp, slurp säger han och rapar.

Skatorna kraxar i ett träd som brinner,
brinner av sorg och förlorad kunskap -
berättelser som mals ner i kvarnen.
Allt som blir kvar är en kaffesked
att röra runt i kvällskaffe-koppen -
för socker gör att kaffe smakar toppen
och tänk vilka dikter man skapar.

Likt en människa utan ett skelett
le'alös och sävlig skriver jag dikt på dikt
och lämnar mitt avtryck i en liten pöl.
Det är inte mycket av världen jag sett,
inte heller har jag upplevt en konflikt
så det jag skriver saknar större vikt
men, jag bidrar med socker och mjöl.