ur sprickan i kaos

ohörbart

droppe efter droppe

regnbågsprismat

ljusets förstoringsglas

belyser älvens födelse

vinden sveper

över livets fruktsamhet

nu driver vi omkring

som frön

i höstens andedräkt

det mörknar, vännen

så småningom

skymningens kappa

omvälver oss och

natten väntar

vi ser inte längre

varandras händer

som glödflyn glimmar

dina fingrar

trevar efter dem

vi fattar

en efter en

varandras händer

i ett större sammanhang