Min mamma bakade kakor,
min pappa umgicks med skator,
min bror blev skickad till Iran,
min syster gifte sig med Stan,
och jag var ännu ung,
kvällen då världen blev tung.

Vi bodde i en sömning förort,
som hette Gjort Är Gjort,
mitt i grått regn stod vårt hus,
min pappa hamnade på dårhus,
och jag var ännu hel,
kvällen då världen blev fel.

Vi lämnade vår lilla stad,
min bror sköts nästa dag,
han fick ingen grav,
väggarna föll av,
och jag hörde ett skall,
kvällen då världen blev kall.

Stan köpte en ny bil,
ett nytt krig med stil,
min syster fick missfall,
han lämnade vår hall,
och jag tog min hatt,
kvällen då världen blev svart.

Det var mitt sista skolår,
Joe friade samma vår,
min mamma fick sparken,
alla var trötta på arken,
och jag gifte mig,
kvällen då världen blev nej.

Min mamma tog knark,
min pappa begravd i mark,
Joe var inte längre dyster,
när han tagit min syster,
och jag blev inte matt,
kvällen då världen blev glatt.

Vår dörr var stängd,
min syster hängd,
min mamma överdoserade,
Bibeln på hyllan poserade,
och jag var ännu ung,
kvällen då världen blev tung.