Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt löfte

tror inte, att jag inte vågar
hålla dig

jag vill
ta och känna
men du går alltid sönder

när ensamheten lägger sitt vintermörker
över vår tvåsamhet

splittrade delar som aldrig
läker
medan jag bara älskar dig
till smulor

du krossas av min närvaro
jag dör av din ryggtavla
tillsammans är vi
miljondelar av en omvärlds kanske

men vi finns
och det måste kunna räcka att ge oss den födan
att existera

tro inte att jag inte vågar
hålla dig, och känna omfamningens under

trots snötäckta ord
vindkänsliga formuleringar
och nedisade känslor

smälter vi Antarktis

tillsammans

trots lövbefriade viljor,
konstbevattnade andetag
och kallgradssaltade själsvägar

river vi ned landsgränserna
och skapar nya

tillsammans

tror inte att jag inte vågar
hålla dig medan Jorden går sönder
och Universum förgör sig själv

vi bryter bevisade lagar
skrapar bort utlagda mönster
vi plockar upp smulorna av en gårdag
och finner en ny värld

trots att du stundtals går sönder
så lovar jag dig ett helt liv

tillsammans...




Prosa av Max Poisé
Läst 301 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2018-10-02 14:18



Bookmark and Share


  Rise Little One
Ett underbart löfte... ett starkt uttryck som river alla gränser i kärleken och skapar hållbara relationen från grunden...
2018-10-03

  aol
Verkligen enskrift som borrar sej in mot hjärtat så djupt berörande med sånt djup och stor känsla ja sannerligen kärleken är störst
2018-10-02

  Anya VIP
Starkt om den otroliga kärleken. Faller särskilt för:
"rots lövbefriade viljor,
konstbevattnade andetag
och kallgradssaltade själsvägar "

Härliga kompositioner.
2018-10-02

    ej medlem längre
Jag hugger ved. Du finsnickrar! Väldigt kreativa formuleringar om starka känslor.
2018-10-02

  DominiQueen
Svimvackert som om kärlekens själ fick en röst
som om mina öron skapades för att en gång få höra något riktigt. Så vackert att det gör ont. Smärtsamt skönt, går förbi alla försvar och berör min djupaste längtan. Jag får lära mig leva med denna känslighet. Att det vackra blir så mycket vackrare och det andra ... Tvärtom...

Tänk att Kärlek bara kan föda sig själv om och om igen, fullständig bara genom några ord?
Tänk att det gör så ont och samtidigt skönt överhuvudtaget kunna känna är en gåva i denna stundom känslomässigt lobotomerade värld...

Älskar laglösheten och den Multidimensionella fria känslan i dikten jag bokstavligen svävar av den, tänk om jag fick ett sånt löfte en gång, vilken lycka.

Och vilken lycka den Du lovat. Stort hjärta, stor kärlek, stora ord..

Niger Maestro, älska kan Du.
MAN SKIN DITT LJUS
#metoo jag är också en av alla
Men jag har ess och M i ärmen
#Maxtoo det finns män ... Och det finns män
MAX på det?
2018-10-02

  Meredith Ferlicia
”trots lövbefriade viljor,
konstbevattnade andetag
och kallgradssaltade själsvägar”

Vilken konst! Betagen!

2018-10-02

  Öknens Ros VIP
Du finner ord jag inte kände till, en text som tål att läsas fler gånger.
2018-10-02

  WyS VIP
Wow,vilka starka känslor.
Störst av allt är kärleken!
2018-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé