Mitt löfte
tror inte, att jag inte vågar
hålla dig
jag vill
ta och känna
men du går alltid sönder
när ensamheten lägger sitt vintermörker
över vår tvåsamhet
splittrade delar som aldrig
läker
medan jag bara älskar dig
till smulor
du krossas av min närvaro
jag dör av din ryggtavla
tillsammans är vi
miljondelar av en omvärlds kanske
men vi finns
och det måste kunna räcka att ge oss den födan
att existera
tro inte att jag inte vågar
hålla dig, och känna omfamningens under
trots snötäckta ord
vindkänsliga formuleringar
och nedisade känslor
smälter vi Antarktis
tillsammans
trots lövbefriade viljor,
konstbevattnade andetag
och kallgradssaltade själsvägar
river vi ned landsgränserna
och skapar nya
tillsammans
tror inte att jag inte vågar
hålla dig medan Jorden går sönder
och Universum förgör sig själv
vi bryter bevisade lagar
skrapar bort utlagda mönster
vi plockar upp smulorna av en gårdag
och finner en ny värld
trots att du stundtals går sönder
så lovar jag dig ett helt liv
tillsammans...