Nattlägret bäddar in sina drömmar med stora glädjetjut. Vakna radiopratare vaggar in Sverige med ljusa tankar. Härifrån är det långt till Stockholmsströmmens kval. Fast vi hör ju trummorna nu. Vi som inte vet vad vi vaknar upp till i gryningen. Täckmanteln börjar falla och visar sitt riktiga jag. Beska och bitterhet solkar leendena och framåtandan. Vi valde alla, men det tycks bli ingen. Nu har alla rätt att bestämma - helt olika förstås.

Faktumet är hatat för sin otydlighet. Så, vart är vi på väg? När ska allvaret slå sig till ro?

Brinn hjärta, brinn!