Det finns inga ögon
Bara kärnor av glas
I mitten av våra
klippor
kastas skräpet
Artärer och plast
Förlängs och förtärs
Som kroppar utan
organ

I mitten av deras
skallar
vrids kärl och receptorer
till drömmar och skådespel
Dansen är trög
Musiken är stilla
Och i trollens grottor avrättas
Modern
Där föds
Fadern

Ingen är här
Allt är förgängligt
Skådespelet vakar över oss
Vi som drömmer
De dödas dröm
Men sömnen har blivit
verklighet

Här är vi
fångar i vår egen skapelse
för alltid