När hon passerade förbi tänkte hon på sig själv som mekanisk
Jag själv så levande med mina miners rörelser
-Naturlig, jordnära, barnlik, fri som en landfågel
Och när vattnet gick under henne insåg hon hur fel det var
Klimateriet and all
Kanske omvänd hybris, mimade hon och kände, om än väldigt lite, connection med
naturbarnets jord
-minnet av de salsaliknande movesen följde henne runt udden
När hon kom tillbaka till klubben sa hon
aldrig mer, no mas
men bara helt tyst för sig själv
Motsatsen rann också redan ur lurarnas Spotify-shuffles Waterboys-songs