han har tagit dig
i ett fast grepp
demolerar och förstör din hjärna
och gör kroppen
alltmer funktionsoduglig

jag ser förtvivlan och rädsla
i din blick
nåt jag aldrig sett förut
du som alltid gick orädd genom
tillvaron
stora steg
huvudet högt

ute piskar regnet
sliter i de bleka
gröna och gula löven

den där groteska mordiska knölen
har tvingat dig till sängen
till droppet
till den sista väntan
och jag vet hur mycket du avskyr det

du ville alltid vara fri
leva med årstiderna
känna vinden i håret
när du gick över fälten

jobba och slita med dina händer
förundras över allt i naturen
leva med alla skiftningar
den bjuder

han har kommit
för att mörda dig
mycket långsamt
och vi kan inget göra

kan inte skydda dig
bara försöka finnas här
men det kommer aldrig
att kännas som om det är
tillräckligt

Jag ser på dig
hur du försöker vara modig

och jag tänker på när vi
gick i solen

och hur vi gick tillsammans
under stjärnorna
efter en lång arbetsdag





och jag tänker på regnet
vinden och drömmarna




snart ska du få vara i ljuset
snart ska du vara fri




P.G 20181003