I huset
mitt över

på femte
våningen

på fönsterbrädan
med öppet fönster

brukar hon sitta
den unga kvinnan

svindlande känsla
när jag blickar

bort mot
henne från
mitt egna fönster

hon sjunger
och ekot
av en ljus
och klar stämma

ekar mellan
husen som
en enda stor kör

sorgset och vemodigt
låter orden
om en förlorad kärlek

och jag står
där villrådig
rädd att hon
ska falla

ner på
svart asfalt
medan hon
sjunger om
vemod och sorg

ett brustet
hjärta på en
fönsterbräda
på femte våningen

i huset
mitt över