Var den bara ett sandkorn
när först vi lärde känna den?
Vaggas fram och åter i musslans inre
formas i skimmer en mognande pärla

Pärlans universum
öppnar sin utsikt
av glansen i ögat
av brinnande andning
av ömhetens famntag

Då

faller ridåer 
skimret vidgas
mot gråa dagrar
som stillhetens styrka
som syskonets handslag
som kärlekens handling

 
En hemlighet  en pärla
Vi namnger den                                                                                                                och ger den vidare