kvillerbäck på villovägar

som vore den här

i porlande trädgårdars

kvitter och lek

smittande vindsmek

pustar och frustar

vid vissna grässtjälkar gläntar gröna

hackspetten virvlar livet till ära

gränslösa lov

mitt i allt

stiger någon upp

och hasar fram

på smärtans väg

av egen kraft

för oss så svårt

förstå

att döden då

vändes till förlåt