Såg ni
när jag
föll från
det där
ulliga molnet

som just
drev förbi er?

hade ni
tid att
kika upp
från era
självupptagna
liv

eller ni
märkte
men vågade
inte reagera

om nu
någon
inte skulle
tro er

och hur
hanterar
man någon
annans
situation?

känslan av
att sväva fritt
är fantastisk

och jag räds
inte fallet

jag vet
att ingen
kommer att
ta emot mig

men jag
räds inte
fallet

för jag vet
att jag kommer

att landa
stadigt och
stå rak

med båda
fötterna
på jorden

starkare än
någonsin

medan ni
står kvar
och räds

morgondagen