Glädjen var en drake uppe i skyn,

rädd att släppa taget,

höll jag krampaktigt,

tills händerna blev blåa.

Och den gled tyst undan,

kastade mig ut i natten,

och jagade igen,

försökte fånga dina läppar,

säga de högt,

de där orden,

som vi delade en kväll,

då du tog hissen ner,

och vi tittade upp,

till tv-upplysta lägenheter ,

till koreografier av utnötta vardagar,

och vi sydde fast,

våra ensamheter,

med samma sköra tråd,

som outtalade drömmar består av.