Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trädkronan

Nacken värker ont och ryggen blir stel
Då han stirrar uppåt högt, där mot det gröna.
För han har en dröm, en märklig fix idé
Att trädkronans blad honom kan kröna.

Så han tar ett häftigt grepp, runt trädstammens bark
Med händer som är klena, som är sköra.
Sen häver han sig uppåt, med en orubblig min
Fast besluten att sin uppgift genomföra.

Men de grenar som hans fötter, tar sitt fäste vid
Är svaga, de är bräckliga och tunna.
Snart knäcks de mitt itu, och mannen faller ned
Med inget mer än skrapsår som är vunna.

Så där sitter mannen nu, vid trädstammens fot
Och blickar upp mot grenar som är brutna.
Då färgglada löv, som sakta singlar ner
Begraver hans drömmar, de nedskjutna.




Bunden vers (Rim) av Salladshuvudet
Läst 279 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-10-07 18:15



Bookmark and Share


  Bengt H VIP
Hmm, originellt målande är det ju. Inte omedelbar annars, utan en tänkardikt.
2018-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Salladshuvudet
Salladshuvudet