Som buren återfödd

i fosterställning

redo att födas till döden

vilar hon omsluten

av moderlivets ljumma

skvalpande vatten

omslutande hinnor

stänger ute livet 

hjärtats utnötta klocka

tickar utmätt tid

lungornas svaga andetag

reser mot slutstationen

ett sista andetag

och hon är framme

koltrasten utanför

sjunger Te deum

för livet som gick