Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till lit en paus


dom tevetittande reklampausernas ängslan i fyrkanternas blanka ögon vår tillit

vår tillit den lägsta burk vi tar i en pyramid till taket och innan allting faller går en minut och går ett år och till sist fångar vi oss
vi fångar oss till sist
oss fångar vi
oss fångar

tilliten till oss i främlingars enkla möte när vi går förbi varann på trottoaren utan knivar och rädslor av stål under rocken

löken som både vill ha socker och salt för att lyckligt stekpannekrossas av svarta hål
bajken som bara drar på nedanför fönstret

den lätta luften som stiger inne i måsens kranium av hunger
min ihopknycklade evighet

åren som jagar råttorna ner i hålen
husvagnarna som sågs i vår dröm och fick punktering
min hopknycklade sång och stekhålsdimma

dom som stormar dom enorma ormarnas gorm om vem som formar allra bäst den största segrarns nederlag
hon var han och han var hon och de var fågelvita fångar sammanfallna

när jag inte skriver finns en del av mig som uppblött sockervatten i granitsol av regn och vinterblom jag sjunger min blommiga vinterförstörares hesa tal till dig nationen som om jag levde säg mig tydligt så jag förstår
gärna överdrivet med stora munrörelser och lugn andning





Fri vers av Göran P Rödholm
Läst 140 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-10-09 12:37



Bookmark and Share


  objekt3
det enda jag stör mig på är den förbannade granitsolen xD
2018-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm