Du trycker, med knuten näve
fingrar likt iglar – med sylvassa gaddar
knäcker käkar, spränger svalj
tvingas gurgla
napalmdränkta sånger
diamantpåguldring blekmedel
som pumpar, får blodfylld barm
att skrika - när liv kastas
på sträckbänksbäddade lakan

Fräter vilja ur märg
smekt i bristande brygga
klädd i ådrig, mellan låren
köttsnara - kan inte andas
och hör, när stenhård klinga
dras genom
körs djupt, in i moder naturs
mest heliga delar


Säger bara…

Tur att du ler när allt är över
och kysser mig ömt på pannan Darling