En ström av bilar flyter under mina fötter
Alla isolerade lådor
Alla avindividualiserade mörker med två ljus
Alla lika ingenting
På murarna skriker graffitin
Förbisedda
Bortglömda
Verkningslösa
Ett telefonsamtal bryter min färd
Jag känner sorgen
Bakom väggar av artighet
Men jag kan inte nå den
Jag ger några tröstande ord
Lika verkningslösa
Och fortsätter in i slitna varuhus
Baksidor av staden
Sprängfulla av
allt vi väntas konsumera
Ensligt lagerområde
Sträcker ut en kall famn
Under bevakande kameror
Med en kappa av taggtråd
Det känns hemma
Under enorma blodröda viadukter
Över det sakta flytande smutsiga vattnet
Genom en grå bro
Av betong och asfalt
Till andra sidan
Där jag möter ändlösa tåg
Fyllda med skit
På väg dit jag kom ifrån
Jag ställer mig frågan varför
Varför går jag den här vägen?
Varför skriver jag ner dessa
Verkningslösa
Ord?
Försöker jag fånga miljön
Som färgat mitt liv
Återuppleva spår
av svunna minnen?
Underhålla mig själv
Med ett arkaiskt språk?
Säga farväl till ett bra liv
Jag av någon anledning
inte finner mig i längre?
Gatlyktorna bländar mig
med sin totala brist på svar
Får mig att se murarna
som tornar upp sig
omkring mig
Här bor människor
Instängda i sina betongceller
Äckliga blåljus sveper förbi
Speglas i en halv cd-skiva
Ut i en ensligare trakt
Där träden smeker mitt hår
Där elledningarna växer högre än träden
Och även här försöker de
Hjärntvätta mig med reklam
En skylt talar om för mig
Att här finns lyckan
Och leder mig rakt mot ett köpcenter
Valaffischerna sitter kvar
Någon har klottrat anarki a-et över dem
Jag låter dem sitta kvar
Med ett litet leende på läpparna
Innan jag fortsätter vidare
In i nästa dröm