saktmodigt glider han in mot City
en tidig morgon
det frasar om cykeldäcken
då han flyger lågt över den våta asfalten
höghusens fuga brusar
vattenorgeln sjunger i de sovande pölarna
när en dimhand stryker över håret
han stannar till,
sätter foten i asfalten

och som om inget hänt
hör han hur näktergalen sjunger

bland de brinnande löven