Låt mig få drömma mig bort till en plats som inte blivit upptäckt, till en plats där jag är vilse i en värld som inte existerar. Låt mig få vara där i min egen ro och låt mig få bygga upp min dröm till mitt paradis. Jag vill forma träden till höga tallar som gömmer min värld. Låt mig sätta på ordet hemlig och låt den bara vara min, min och ingen annans. Jag söker efter de bevingade djuren som har förmågan att fylla öron med magi. Ge mig värme som kan linda in mig i trygghet. En vind som jag kan dela min ensamhet med och en porlande bäck som kan leda mig hem när jag tappat mitt ord. Låt mig få skapa moln som kan bära mig när jag är svag och framför allt ge mig ge mig den kärlek jag aldrig fick.

Låt mig få vara ensam. Låt mig få leva, tänka och andas i stunden innan den passerar. Jag ber dig kan jag snälla få vara mig själv för jag är ingen extrovert jag är en introvert som grubblar på livets frågor. Jag kapslar in min smärta, fyller bladen i boken med känslor och ord för jag vet att de aldrig kommer att passa i min mun. När tiden är inne bär jag upp smärtan lättar det tunga ankaret och ger de nytt liv på grenarna. De tyngsta orden får korsa oceanen och när dom tillslut når hamn ska dom få sova i min famn.