Paul Verlaine 1844-1896 och Arthur
Rimbaud 1854-1891
kan med fog sägas tillhöra den
franska poesins mest utmärkande
kärlekspar,
inte bara för det för den tidens
betraktelse av homosexualitet,
utan även för deras poetiska alster,
där deras kärleksrelation var mer
av sexuell art än poetisk betydelse
där kärleken till poesin var sinnlig
och av hjärtat menad.

Verlaine ! den nervigt känslosamme
och burduse,
verksam in i det sista som poet
medan Rimbaud ! detta poetiska
underbarn som hade "det" i sig,
och trots att Baudelaires ande
vars influenser är påtagliga
i hans poesis retorik,
övergav poesin för gott
redan vid tjugo års ålder,
framstår dessa poetiska underbarn
lika gåtfullt outgrundliga
liksom kärleken.

*
© Ingår som nr 231 i " Litterära brottstycken" /Sten Wiking