Skratta, le och spela med
dag ut, dag in
Den enklaste av vita lögner blev första spadtaget ner i marken
Att tappa den enda säkerhet i sig själv, att aldrig veta vad som längre står
ett långsamt fall ner i mitt rektangulära hålrum

Kan inte längre se, se vad som skiner, se vad som lyfter, se vad som var framför mig
Det är ett tomt timglas, varken dåtid eller framtid spelas längre upp, apati deras enda ersättare
Varför spelar ingenting längre någon roll för mig?

Avtrubbad och "sov bara dåligt"
Skratta, le och spela död.

"The universe survives on give and take, Decay is the only law"