du är natten och dagen
hjärtat som talar, direkt till mitt
jag kan gå genom tysta skyar
genom hav av ljus
och vandra i vita nätter
tills jag når ditt hus
om jag än vandrar över skärvor och grus
betyder det intet
för vet du hade gjort detsamma

visst kan jag se att solen lyser
bland molnbergens kuddar
de som ankrat strandens tak
men efter en dag utan dig
för jag dina ord till mina läppar

du tänder alltid mitt flämtande ljus
varje gång jag törstar