jag går in i bilden
ostronets skal, emaljens baksida
de dyrbara dropparna ljus
våra minnen växer till en brusande flod
sköljer oss rena

i molnen spränger sig en reva

du klara lilla droppe som du växer
till en störtande brusande flod
fyller ostronets skal
du pärlemorkantade tusensnäcka
i ögonvrån tiga de höga träden
och från en vrå
stiger skuggorna fram


står barfota på trappan
och lyssnar
jag hör din röst klarare i aftonljus

det är rymden som talar