Något går sönder, var gång vi möts

Förvridet, förtvivlat adjö

Läggs om i en virvlande storm av oss två

men blir aldrig helt, känns oändlig denna kö

Där någon har sagt "ta ett nummer, sitt ner"

Men ingen vill höra, förstå

Alla vill ta en smakbit av

den lilla grund vi kan stå på

På avstånd kan man beundra oss

bakom kråmade plank ser man på

en avund så djup i den ytligaste tanke

Hur kan vi de förebrå?

Det gäller att hålla sin käft-

och lida i tystnad och stillhet

Sargade känslor får aldrig tas upp

Sån är vår kärlek i evighet...