Jag blickar mot horisonten

och möter den virvlande vind

som du blåser på min törstande hud

Är jag så förutsagbar ?

Är jag en törstande som

inte ser ?

hur du sträcker dig

för att rädda mig.

Jag kanske ska vara tacksam

där jag crawlar på marken

Jag vet inte,

jag har bara min känsla

och den är fan inte

lätt att bära

Så jag kämpar

fan vad jag kämpar

för att det är Du och jag

Stjärnorna faller

och allt ser ut som

en jävla saga

som jag inte vet 

om jag ska tro på