jag vet att det kan var svårt

att se det med ljusa ögon ...

jag förstår att det kan vara trögt

när allt känns motigt i vardagen 

jag försöker inte förringa dina kval

dem du tampas med och brottas med

jag har inget otalt med mig själv idag

det är svårt att se på mig att jag lidit förut

du ser mig stark utåtriktad fin och prydlig

och det är självklart sådan jag alltid varit

men min stig i livet

kantades utav vampyrer

de sög musten ur mig

slet nästan ut mitt hjärta 

jag kan se att du inte vill se min nöd

du ser ju bara din och skräms av min

den nöd som jag lyckades ta mig ur

men jag är inte annorlunda mot dig

vi är lika du och jag på många vis

det är bara det att du låter bli att se

att nöden har ett slut där lyckan börjar

jag har burit på så många andras sorg

de har vägrat rycka upp sig ur skiten

och lastat mig för sina inneboende problem

de har slagit och sparkat på mig med ord

jag har fått gått till mig själv för allt stöd

de ville bara ha men gav inget tillbaka

du kanske tror att jag hatat eller önskat hämnas

men detta är inget i mitt vokabulär jag utnyttjar

istället såg jag mig begåvad med tålamod i prövning

därför tror jag att receptet för lycka är

att ha tålamod i prövningens tid

och att aldrig invänta lyckan

därför att den kan finnas 

mitt i den djupaste av nöd

precis när solen når kinden

en regndroppe faller efter torka

ett hjärta kan leva upp för så lite

ett lyckat recept för lycka

är att fånga ögonblicken

dessa mellanrum där allt

verkligen allt fint är till dig