Morgon hade ännu inte vaknat
Den djupa nattens kulmen var visserligen passerad men hade dock en viktig uppgift kvar
Trots den nu bara knappt glödande elden - var jag varm
Kroppen, smått nattligt nedkyld men jag frös inte
Jag satte mig upp mot trädstammen och tog in denna vargatimme med alla mina sinnen
Dödens timme, hade någon sagt
Men närmare livet hade jag kanske aldrig varit
Runt om var visserligen allt sig likt - det lurade på som vanligt
Det annorlunda var någonting i mig
En tanke, en riktning ...
Jag log för mig själv