de stängda caféerna 

skvallrar likt raderna

som speglar sig i fönster

fönsterluckorna stängs

de förlägger alla orden

tunga dörrar låses igen

de vaktar de sovande

lammen som är prosans

de ligger tätt på stråbädd

mörkret sänker sig svart

meningen vandrar i vitt

belyser mellanrummen

som liksom skuggas

av pennans förälskelse

i de bokstäver den skriver

bläckets svarta havsvågor

droppar som ringbrynjor

ljuset blåses ut av vindpusten

andan går ur den berörde

saktmodigt reser sig poeten

går mot den låsta dörren

stiger ut genom fönstret

makar sig fram i natten

den vandrande poetens öde

en början på ett nytt kapitel

där svarta får dräller fram

i landskapet lysande grönt

mot en rosa horisontstrimma

ögonen super in skönheten

skriver in sig - blir ett med allt

vandringspoeten pånyttfödd

gryningen intar landskapet

stammar fram en ny dag

kronorna vidrör himlataket