Nästa morgon kom min chafför och hämtade mig som vanligt kl 9 , jag hade med mig presenter , kulspetspennor, jag hade gett tidigare till Mr Garcia och dom som vi hade möte med i fabriken, de var helt fascinerade hade aldrig sett kulspetspennor tidigare och frågade var man kunde fylla på bläck när det var slut.
Man slänger dom förklarade jag, dom såg helt bestörta ut.
Vi körde länge, gatorna blev allt sämre och sämre, den sista biten var mer som en lerstig än en väg. Vi kan tyvärr inte köra hela vägen fram sade han.
Vi ställde bilen och gick en bit på en stig mellan träden, we’ll be there soon sade han.
Så dök huset upp det var mycket litet och gården var inhägnad av en stenmur där några höns sprang och en gris bökade. Huset var av trä med tak av korrugerad plåt det var uppenbart att mycket av aktiviteterna uträttades utomhus.
Ut kom hans föräldrar, bägge var hemma, jag frågade inte om dom arbetade, kanske hade dom ledigt för det celebra besöket.
Pappan var mycket mager med grått hår mamman var kortväxt och hade pigga plirande ögon. Vi tog varandra i hand och hälsade.
Dom var mycket nyfikna men samtidigt lite blyga, något sådant här hade dom aldrig varit med om , det var oerhört. Några syskon syntes inte till, dom är i skolan förklarade Joe.
Hans föräldrar kunde bara spanska , så Joe fick översätta.
Dom pratade till mig hela tiden precis som om jag förstod spanska,
hur det var i Sverige vad jag gjorde här om jag var gift om jag hade några barn.
Dom såg mycket nöjda ut när jag berättade att jag hade två barn och var gift.
Dom bjöd mig in i huset, det bestod av ett kök med vedspis, med en elektrisk kokplatta ett gammalt kylskåp i ett hörn.
Det fanns ett lite större sovrum och en alkov samt ett vardagsrum, dörren dit var stängd, när jag frågade dom vad som var där inne så öppnade dom,
its only for guests, förklarade Joe och visade mig in,
där fanns en soffa några fåtöljer och ett soffbord, på väggen bakom soffan hängde ett jätteporträtt av Fidel Castro , det är hans rum förklarade dom , mycket stolta. Rummet användes uppenbarligen bara vid mycket speciella tillfällen.
Dom hade förberett mat åt oss på ett bord under ett Acacia träd som växte på deras lilla gård. Nu kom mormor och morfar fram, dom bodde i ett litet uthus i ena hörnet av gården som jag inte lagt märke till förrän nu.
Dom såg mycket gamla ut han gick med käpp.
Vi fick kyckling med ris, det smakade utmärkt och var ganska starkt kryddat.
Jag förhörde mig försiktigt om vad dom tyckte om Fidel Castro.
Han är för oss, han är för folket sade dom, han har gett oss sjukvård,
skola, mina föräldrar har fått en liten pension, det är helt fantastiskt sade dom glädjestrålande.
Tiden gick fort, dom bjöd på kaffe i små koppar, undrar vad dom fått kaffet i från, det var nog en stor uppoffring.
Jag placerades i soffan under Fidel Castro , dom andra satt på stolarna.
Vår konversation började ebba ut , så jag tackade så småningom för allt och gav dom varsin kulspetspennna , det var mycket uppskattat.
Det var uppenbart att mitt besök var en stor händelse.
Joe körde mig till hotellet, det hade redan börjat skymma.